...när han låter det spöregna på tolvslaget? Efter 6 veckor av konstanta minusgrader och snö i mängder låter den högre makt det ösregna i 10 minuter precis vid tolvslaget i fredags! Med en och en halv skotträdd hund hade vi ändå inte tänkt oss några fyrverkerier så vi behövde ju inte gå ut. Men de rara nyårsgästerna hade med sig två stjärnfontäner som skulle vara hundvänliga så dem avnjöt vi genom köksfönstret - det gik bra det också! Att vara ute i alla väder är helt ok när jag är arbetsklädd - men iförd nylonstrumpor och kjol modell kortare ställer jag inte upp på att stå och frysa i snålblåst bara för att "man ska" - icke!!
Annars har det nya året börjat lite i moll. En visserligen avlägsen men icke desto mindre avhållen Japansk svägerska dukade under för cancer i går morse. Svårt att föreställa sig att hon är borta - och svårt att tänka på hur svågern kommer att må framöver. Min mamma har det jobbigt med sig själv och livet i största allmänhet vilket gör det svårt för pappa - och mig som inte kan vara tillräckligt närvarande i deras vardag. Även om det säkert har sina avigsidor att ha sina föräldrar på nära håll så skulle det vara så skönt just nu att kunna titta in var och varannan dag. Jag inser att det moderna livet, när vi flyttar långt och ofta ifrån familjen, inte är optimalt för just den här perioden. Hur spännande det än kan vara på många andra sätt.
TACK för alla kommentarer - de gör definitivt att världen krymper på det allra bästa sätt! Gamla grannar kommer nära igen och geografiskt bortflugna familjemedlemmar känns delaktiga i vardagen. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar